Hampus snart 3 månader

30.03.2018 kl. 13:45

Glad påsk!

Hampus fyller nästa vecka tre månader och inser att skriva blogg bara blivit på tankestadium. Jag försöker få till stånd några rader. 

 

Hampus är fortfarande alltsompftast en glad baby. Jag kan räkna på en hand de gånger han blivit riktigt ifrån sig. Senast tyvärr dagen efter min födelsedag, vi hade varit ute och äta karln och jag, Hampus var med och allt gick prima, men nästa kväll vägrade han bröstet, efter att ha försökt på allt sätt få honom lugn i över en halv timme, tog jag pumpad mjölk från frysen och han drack 150ml på direkten och somnade. Då insåg jag att restaurangmaten måste ha varit orsaken till att han inte ville ha färsk mjölk. 

Nu inser jag ju hur lyckligt lottad jag är som har en baby som är så lugn som han är. Jag vet så många andra som har barn som kinkar om de inte får uppmärksamhet, kinkar då de är trötta, kinkar för kinkadets skull. Nä de har troligen ont i magen etc men Hampus jomar extremt sällan över något överhuvudtaget. Det var en gång jag nämnde åt någon då han lite gnällde att huj så han gnäller och fick höra att om jag tyckte det där var gnäll så hade jag inte hört gnäll. Bestämde mig i den stunden att tacka min skapare för mina ungar, som tydligen båda är mycket medgörliga typer.

Vet ni då det sägs att man bara blir given vad man orkar bära i hardships? Jag tror det här handlar om just det. Det har hänt ganska mycket i mitt liv, inte har det varit det lättaste att bli mamma till två traumatiserade barn över en natt. Det är 9 år sedan dess. Av de två barnen har det vuxit två riktigt fina tonåringar. Båda på sitt sätt. Jag har lärt mig se världen ur andra än mina egna ögon. Inget är svartvitt mer. 

Då jag fick min dotter tänkte jag att nu, nu är jag komplett som person, jag behöver inget mer. Men så började sakta en längtan gro efter en till liten. Ett helbiologiskt syskon till Mini. En till kombination av karln och mig. Nyfikenheten på hur en sådan blir och se ut.

 

Jag tänkte ju sen då jag äntligen blev gravid att hur kan det bli något annat än en likadan unge till. Chocken då strukturultran visade att det var en pojke vi väntade var stor. Nu var det ju inte mer möjligt att få en likadan liten till. Men då Hampus kom var det ändå så självklart. 

 

Hur ser då våra dagar ut? På morgonen för vi Mini till dagis, antingen med bil eller med vagnen, lite beroende på vad jag skall göra under dagen. Sedan försöker jag få lite uni-arbeten gjorda. Just nu har jag skickat in en hemtentamen om finlandssvenskt teckenspråk som jag mer eller minder börjat läsa till redan förra sommaren.  Ni vet den där känslan då man hela tiden har något på hälft. obehagligt. Nu äntligen är den inlämnad. Sist och slutligen ihophafsad lite för snabbt och lite för slarvigt, men hoppas jag får mina studiepoäng ändå. Nu har jag enbart två seminariekurser kvar varav det ena är graduseminariet. Jag tänker inte skriva min gradu före Hampus är på dagis men forskningsarbetet kan jag göra redan nu. Kanske jag första gången gör ett arbete på rätt sätt. Läsa, forska, förbereda. Sen först skriva. 

 

Men NU är det påsk och jag sitter på tåget på väg till Joensuu. Karl åker bil med tonårskillen och Mini medan Hampus och jag tog tåget. Tåget är fullt med barnvagnar, suck. Men vi ryms bra och jag hade t.o.m reserverat min sittplats så vagnen ryms framför mig. 

Nu följer ett veckoslut hos svärföräldrarna och på söndagen åker vi hemåt igen. Imorgon hälsar jag på min kompis från Kontiolax och hennes familj. Vi åker säkert dit efter frukost på lördagen så vi hinner hem till eftermiddagen. Det är ändå viktigast för oss att svärföräldrarna får se barnen då de så sällan ses annars. Hampus åtminstone, han är så liten men växer fort som attan.

 

Vi bestämde också att jag åker med de små till Brasilien nästa år. Jag skulle helst vara där 6 veckor denhär gången. Jag hoppas bara karln går med på det. Detta skulle betyda att jag åker i mitten av januari och kommer hem i slutet av februari. Tonåringarna blir hemma den här gången. Inga av dessa planer har ännu yttrats till dem men nu är det bara så att intressena för tonåringar vs småbarn i Brasilien är mycket olika. Jag har det lättast med bara de små. Och det är ju mina vänner jag åker för att träffa. Maysa har flyttat till São Paulo sedan jag senast var där. Detta gör det mycket billigare och lättare för mig att åka. Senast åkte jag med ettåriga Mini Hfors-München-São Paulo-Ribeirão Preto + en timme med bil. Nu är det bara till São Paulo. Men jag gillar inte staden. Maysa säger att det bara är en timme till beachen, men får se hur jag får allt planerat. Jag vill ju absolut träffa hela familjen Bettarello om jag en gång åker till Brasilien. Men om jag åker för 6 veckor ordnar det sig säkert. Jag väntar så. Lite spännande blir det nog med en femåring och en ettåring som by the looks of it kommer att börja gå före resan. 

 

Men nu skall jag inte gå händelserna i förväg. Först åker vi till Kreta med familjen och sedan hoppas jag vi köper sommarstuga också denhär sommaren.  Karln har bestämt sig sommarstuga skall det vara, och båt. Suck. Men lite roligt är det nog. Om vi hittar något vi gillar blir det nog bra.

 

 

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Härligt med sommarstuga!! Du får uppdatera om hur det går :) Ha en skön påsk!
Smul30.03.18 kl. 19:08

Jag är en 38-årig studerande som planerar bli magister 2019 samtidigt som jag är hemma med ett stycke baby. Studierna på slutrakan, resten av familjen råddar också till vardagen helt tillräckligt. 

Till familjen hör:

Karln

Mini-B född 28.01.2014

Bonus-tonårstjej f.2001

Bonus-tonårspojke f.2003

Hampus född 04.01.2018