Han är här

05.01.2018 kl. 10:10

Vi har fått en liten gosse.

Efter min förra uppdatering gick det sedan lite annorlunda än jag tänkt mig. Sammandragningarna tog ont så helvete men int fick jag ut någon ballong. Satt i duschen 22.45-23:20 och efter det drog barnmorskan bort ballongen, den lossade och jag var då 3-4cm öppen. Jes! Smärtan avtog direkt. Sen fick jag TENS-lapparna på ryggen och barnmorskan Essi berättade hur den fungerade. Den var alltså fast på nedre ryggen och gav elektriska impulser enligt vad jag tryckte på för knappar. Min smärta var ju nedre magen men tänkte i dethär skede att skit samma. Vad som helst som tar koncentrationen bort från var den egentliga smärtan fanns. Barmorskan satte banden på magen samtidigt och där skulle jag då ligga i 20min Kl24 fick jag antibiotikadropp. Så satte jag meddelande åt karln att läkaren checkar snart men han bra kan sova hemma och komma då han först Mini till dagis, här händer inget.

Mittiallt kommer barnmorskan in för att kolla, babyns hjärtljud har dippat lite, hon kollar hur situationen är därnere. Hon ber mig vända mig samtidigt som hon känner efter. Till slut står jag på alla fyra med huvet i dynan och rumpan ivädret. Barnmorskan sade att hon tycker sig känna navelsträngen. Hon kallar på hjälp. Jag skall ringa karln nu. Alltså NU.

Klockan 00:24 ringde jag honom och han startar mot Jorv.

I dethär skedet finns det ett par barnmorskor i rummet, en typ kom för labben och läkaren. Det var samma läkare, Eeva, som satte ballongen tidigare. Hon konstaterade att det har ju gått ganska snabbt framåt efter ballongen men att jep, navelsträngen är mellan huvudet och hinnan. Jag får förklarat för mig att om hinnan brister och vattnet går, kommer navelsträngen ut först och det är livsfarligt för barnet då syretillförseln till honom stannar av. Då jag är i den här ställningen på alla fyra med rumpan högst, hålls hans hjärtljud bra och han är nästan utom fara. Hjärtljuden hade alltså först dippat till 100 och andra gången till 60. Normalt var 135-160.

Vi är alltså på väg till brådskande kejsarsnitt. IGEN!

Karln kom på plats 00:45 och då kom tårarna. Förklarade åt honom att jag int har smärtor eller någo, utan det är lättnades tårar då han kom. Vi fick veta att han får vara med, dethär var för mig jätteviktigt. Senast då Mini föddes var det ju inte egentligen ens bråttom, hon var bara åt fel håll, men han fick inte vara med då.

Klockan 01 åkte vi in i salen och alla var jättetrevliga. Jag fick epidural och spinal då jag stod på alla fyra, haha. DE sade att detta är första gången de ser dethär under deras karriärer. Vanligtvis ligger man på sidan eller sitter och är framlutad så att man kan böja sig framåt. Pga babyns situation så var vi tvugna att prova såhär, och det lyckades. Nåväl. karln kom in och operationen börjades. 

4.1.2108 klockan 1:19 föddes han. Pga mitt tidigare snitt fanns det lite mycket ärrvävnad i mig vilket gjorde det lite svårt att få ut honom först. Jag fick nitrospray i munnen så att sammandragningarna skulle avta sen fick de ut honom. Han förlorade därför ett poäng. Han skrek ordentligt men blev knäpptyst då han lades på mitt bröst. Lustigt detdär med biologi.

Efter en stund gick karln och gossen till avdelningen för tt umgås då jag blev ihopsydd. Jag fick min telefon så jag skrev några meddelanden åt närmaste att allt väl. 

Fick höra att jag var en förvånansvärt pigg och lugn patient. DEt sade de senast också. Jag kan inget åt det, jag känner mig mycket hemma på sjukhus pga min pappa och hans jobb som läkare. Sjukhus har alltid representerat en trygg plats för mig.

Då jag var ihopsydd fick jag åka till heräämön och invänta att känseln återvänder till benen. Sakta men säkert. klockan 03 kom karln och gossen och jag fick honom till mitt bröst. Amningen kom igång direkt.

Min vän Niina kom också och hälsa på, hon jobbade nattskift på intensiven. Bilderna har hon tagit.

Fyratiden åkte vi till avdelningen och karln åkte hem för att föra Mini till dagis och sova. 

Min lycka är all.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:
Ojojoj så dramatiskt!! Skönt att allt gick bra och GRATTIS till den nya minitypen! :D
catariina05.01.18 kl. 15:55
Tack! Det här är nog ganska siisti :)
05.01.18 21:48

Jag är en 38-årig studerande som planerar bli magister 2019 samtidigt som jag är hemma med ett stycke baby. Studierna på slutrakan, resten av familjen råddar också till vardagen helt tillräckligt. 

Till familjen hör:

Karln

Mini-B född 28.01.2014

Bonus-tonårstjej f.2001

Bonus-tonårspojke f.2003

Hampus född 04.01.2018