420886_t.jpg

27+4 och 4D ultra idag

Oj så det blivit många veckor emellan.

Jag har blivit ännu större. Squats på gymmet har jag bytt till box-squats. Då kan jag hålla mina gamla tyngder och känna av tyngderna. Det där med att kyykkä 60kg 10 gånger med en box känns närmast frustrerande. Igår gjorde jag

1x10 @ 45kg

1x8 @ 50kg

1x6 @ 55kg

1x6 @ 60kg

1x6 @ 65kg

1x6 @70kg

Idag tror jag jag försöker mig på lite pilates hemma på kvällen.

Jag var också på massage på måndagen och underbart var det!

www.fixuhierontapalvelu.fi 

Det gick hur bra som helst fast jag låg på sidan. 

Nätterna har blivit mycket bättre, har fått sovet hela natten igenom. Mini har också börjat sova hela nätter. great. Vi får njuta av oavbruten (ta i trä ta i trä) nattsömn i 3 mån, sen kommer babyn o sen e de slut igen för en tid framåt.

Mina skoluppgifter verkar gå som de skall och får säkert min kandidat till julen. Det känns bra att få något avslutat. 

Jag har fått sockerbegär. Usch. Måste definitvt se till att jag äter hälsosammare.

Idag om ungefär en timme skall vi åka med karln på 4D ultra till Perhe-Arte i Åggelby. . Det skall bli riktigt spännande. Då jag var gravid med Mini gick jag inte för det kostade så mycket på Femeda och tänkte att det är onödigt tjafs. Nu har jag ändrat mig. Det här är troligen sista gången jag är gravid och tänk ett så underbart minne att få se lillkillen rulta runt. Om han nu inte mittiallt bestämmer sig för att nu skall han sova.

Efter det tänkte jag öppna min kandi igen och ndra på ett ofta förekommande uttrtyck och sen kunde jag kanske lämna in den. Jag fick mitt proseminarievitsord redan som föll på en två, oj då.  Men bara kandin inte blir sämre än det är jag nog nöjd.

Men jag mår i princip bra förutom att magen är i vägen.

 

 

 

11.10.2017 kl. 09:56

24+3

Får jag klaga på tröttheten igen? Natten gick sisådär. Hade ätit ett Naan-bröd till kvällsmat. Bad idea. Jag smakade brödet hela natten.

Karln sov också dåligt, han sov halva natten med tösen uppe för att låta mig sova, men det hjälpte nog inte. Nu sov ingendera av oss. På morgonen låg vi sen alla tre i vår säng och tittade på Yle Areenas barnprogram. I en timme.

Men jag tycker det är jätteskönt att karln är ledig nu. Han kan sova på dagen och ta igen sig. Jag sov en timme igår kväll också, kan ju ha något med saken att göra.

Och så vaknade lillgrabben till där femtiden på morgonen, han är nog en livlig liten. Känns bra att han tumultar omkring.

Jag känner ändå att jag borde se lite hur jag äter, min mage känns inte alls fast, jag skulle gärna ha en spändare gravidmage, min hänger lite över snittets ärr. Jag kan lätt ta i min mage, som om jag skulle ha en enda stor love handle.

Kanske tröttheten har något att göra med denhär lite negativa självbilden idag.

Men hälsosamt borde jag ändå äta, så måste lite tänka efter i butiken igen. Jag kan ju det där med att äta hälsosamt, karln närmar sig också skrämmande siffror på vågen, så detta skulle ju vara win-win.

Nåh, det om det. Vi bokade just biljetter till Rumble of the Kings i Göteborg slutet av November. Gravidvecka 34+0 då. Enligt finnair får jag flyga. Hoppas allt går bra tills dess. SEnast vi var på samma event var det väl 2011 och i Stockholm. Det var jättekiva, denhär gången är jag gravid men god mat får jag säkert.

Imorgon gravidyoga med en kompis som är i vecka 34 nu. Skall bli skönt att tänja lite.

 

19.09.2017 kl. 10:20

23+6

Cyklade idag med Mini på packaren till dagis. Senast kändes det införbenat tungt, nu har jag lärt mig att ta det lugnt. Så jag var inte helt slut efteråt. Nu tänkte kjag vara ute i god tid och skriva en hemuppgift följande timme före jag åker på CrossFit träningar. Deadline först om en vecka. Det är thrusters på programmet och som träningssällskap får jag min barndomsvän som också är gravid, jätteroligt! Lätta tyngder tack.

Ikväll skall tonårstjejen komma hem för veckoslutet igen. Jag har blandade känslor över det. Vi måste diskutera med henne hur fortsättningen skall se ut. Tänker hon ta emot diskussionshjälpen staden erbjuder henne eller inte? Hur tänker hon själv om sitt boende hemma? Tonårskillens hälsovårdare ringde häromdagen och var orolig över killens mående, detta stärker min tanke om att det kanske ändå inte är bra att tonårstjejen flyttar hem helt. Men ett barn har rätt att bo hemma. Fullt så svartvitt är det ju inte, skall en individs rätt dra över de andras som en ångvält? Skulle inte ett likadant system som hittills fungera? Om alla skulle må bra då? Jag vill att tjejen mår bra och jag har svårt att tro att gräl morgon till kväll gör henne gott heller.

Men vi får se hur det artar sig ikväll.

Imorgon skall jag visserligen till Tallinn för dagen. En kryssning med temat lärare och upphovrätter. Så hur kvällen än går får jag en paus imorgon.

 

15.09.2017 kl. 09:47

23+3

Denna förbenade trötthet. Sitter på en didaktikföreläsning och har just tagit en powernap på 5min. Hoppas jag inte snarkade.

Idag började föreläsningen klockan 10:15 vilket betydde lugn morgon att föra Mini till dagis och i lugn och ro ta sig till Uni. Mina föreläsningar är hela hösten på Brobergsterassen och detta har visat sig vara ett litet problem för min blåsa.

Jag häller i mig 1-2 muggar kaffe ungefär klockan 8, går på wc och packar ungen och mina grejer i bilen och för Mini till dagis. Därifrån till tåget och parkerar bilen på tågstationens parkeringsplats. Går 200m till stationen (varför är Köklax tågstations parkeringsplats så dåligt planerad?) och väntar en stund på tåget. Här tänker jag första gången tanken, klarar jag av att hålla mig till Uni? Tåget kommer och jag anländer till Helsingfors ungefär 9:20. Har nu ett par dagar verkligen tagit spårvagn till Forsthuset/Brobergsterassen för jag helt enkelt KAN INTE gå då det enda jag funderar på är om jag pissar ner mig eller inte. Idag tog jag spåra till Forsthuset och klockan var då 9:35. Lättnaden, en wc. Enbart en gravid människa förstår detta. Hur fruktansvärt lättad man är då en wc är på rätt plats.

Köpte en kaffe och började i sakta mak gå mot Brobergsterassen. Hur är det här så här tungt? Jag går långsamt, stannar emellanåt, andas, går vidare. Väskan känns jättetung. Jag bär bara min dator? Jag är inte svettig, inte egentligen andfådd. Men låren är trötta. Benen alltså. Måste vila på vägen.

Det här är jättesvårt för mig.

Igår gick jag på träningar igen. Valde tyngdlyftningstimmen istället för den vanliga woden. Den vanliga woden skulle ha innehållit overhead squats, wallballs och deadlifts, av dessa skulle jag ha gillat squatsen och deadliftsen, men wallballs? not my cup of tea. Jag fasar för allt som får min puls att stiga. Men min puls stiger inte ens, jag bara klarar inte av det, känns som om all styrka jag haft att göra något explosivt är puts väck!

Valde alltså jerks och shoulder presses. Det var ett jättebra val, då enbart uppvärminingen fick mig att flåsa alldeles fruktansvärt. Detta väckte visserligen roade kommentarer av mina träningskompisar och jag är också den första som skrattar åt mig själv. 

Mini orkade inte sitta ensam i lekrummet så hon fick sitta på ett av blocksen under de sista lyften, vilket betydde 2*30 shoulderpresses. Gjorde med enbart 15kg vilket betydde utan extra tyngder. Mini utropade visserligen att "Mamma de fattas de där svarta!" Jajust jag tackar jag. Men jag klarade alla lyft som stricta press, inga push presses här inte. 

Hur mår bebin då? Lilla Wille-bebin (som Mini har döpt honom till) är en vild en, och sparkar mig i underlivet. Betyder att ungen ännu sitter med rumpan ner.

Men roligt att karln imorse också kände av rörelserna ordentligt.

Men börjar egentligen först nu känna mig tillfreds med graviditeten. Men väntar nog mest på att lillingen kommer.

12.09.2017 kl. 10:57

22+4

 

Igår var jag till rådgivningen och det var riktigt trevligt. Min rådgivningstant blir själv mammaledig om en vecka så nästa gång jag går är där en ny brud och tar emot.

Jag tycker det är helt okej. Med Mini blev jag helt ifrån mig om något ändrade och jag inte var förberedd men nu tar jag det hela lite mer chill.

Lillgubben hade jättestarkt hjärtljud. Det kändes bra. SEn fick jag bekräftelse på att det här med att vara helt superhorny är helt normalt och handlar om hormonstorm. Lite andra grejer där också som jag också fick veta att är helt normalt. Jag visste att det är det men det hjälper massor att nån säger att jo, det är vanligt. Men det bästa var att min träningskompis hade helt samma grejer med sitt andra barn. Thank you. I'm normal. Eller blir hoppeligen normal igen då lillgubben e född.

Väger 76kg, känner mig stor.

Tränade igår. Det var deadlifts på programmet. Jag gjorde:

5*10 @44kg sumo. Med en kettlebell alltså. Sen lite bulgarian squats. Sen blev Mini uttråkad och vi avslutade med lite mobility och dusch.

Karln åkte till Sverige igår och träffa sin bror, jag är orolig tills han är hemma. Kan inte hjälpas. Old habits. 

Natten var också orolig, kunde inte somna och då jag äntligen somnade vaknade Mini och var olycklig. Tog henne brevid mig och hade en propeller brevid mig resten av natten. Hon hostade och snurrade konstant.

Så jag var inte så glad då jag tyckte vi skulle klä på oss och sticka kl 06:40 och hon drar täcket upp till öronen och säger:

-Nej mamma jag vill sova ifred nu.

Ja det är så dags då.

Så jag fick till slut rusa till tåget och äta min smörgås på där. Nu  har jag använt hela min didaktikföreläsning till att surfa facebook och skriva detta inlägg så kanske jag får lite kandi skrivet idag ändå. 

Men klockan tolv träffar jag äntligen min svägerska för lunch, sushi, naminaminami... HankoSushi har någon preggosushi. Jag själv äter gärna grillade laxnigirin och är nöjd med det men får se hur de bemöter mig på HankoSushi, hoppas de inte tycker att ja det är bara vege för dig. Vegesushi sucks.

 

 

06.09.2017 kl. 09:29

21+3 och det blir en pojke!

Tröttheten.

Igår satt jag på första uni infot för i år och då jag kom hem sov jag 2 timmar.

Idag har jag gått upp till fjärde våningen i Fortshuset och funderat om jag knske kunde sätta mig ner efter det och bara andas. Ta igen mig.

Gick sedan Fabiansgatan uppåt och testade om det skulle hjälpa att bara gå långsamt, jättelångsamt. Det funkar.

Så snigelfart framöver. Att greppa faktumet att jag är så mycket tröttare än med Mini är svårt. Jag är den i vår familj som uträttar. Nu måste uträttaren trappa ner.

Skidi har party i magen varje dag. Vi hade struktur ultra förra fredagen och Mini får en lillebror. Allting bra och just som det skall vara. Förutom att denhär mamman hade räknat med en tös till och en livslång längtan efter ett pojkbarn efter det. Detta blir vårt sista alltså. 

Men nu har jag ju sedan en flicka och en pojke. En av båda. Plus bonusen såklart. Storebror är nöjd att få balans iom en lillebror, de kommer att ha en 15 års ålderskillnad, hoppas de ändå får ett bra förhållande. 

Men det som ju har varit annorlunda den här graviditeten och den förra är ju att jag varit horny som en tonårspojke de senaste månaderna. Jag nämnde till någon att det är det enda som är annorlunda, att kanske det är ett gossebarn. Och så blir det alltså. 

Känns bra att veta vad som kommer. Nu hinner jag vänja mig vid tanken.

29.08.2017 kl. 12:24

20+4

Rörelser! Så roligt! Låg igår på sängen och kände en liten bump i magen. Satte handen på och då snurrade ungen tydligen runt ordentligt för jag kände det på magen också.

Jag väntar nog på att känna av mer rörelser på magen så kan karln också få ta del av det. 

Jag gjorde min första pilatesövning igår. Så. Jätte. Tråkigt. Men ändå tungt. Jag försöker göra lite varje dag, nästa vecka crossfit igen.

Mini trivs inte riktigt i sin nya grupp på dagis och modershjärtat brister. HOn är ledsen varje dag då hon blir avlämnad. Eller allting är bra tills hon inser att jag skall gå. Då klänger hon sig fast i mig. Jag hoppas det går om. Men från att ha haft samma grupp från början och säkrat sin plats är hon nu bland de yngsta och jag tror de äldre flickorna inte riktigt tar med henne i deras lekar. Det gör mig så besviken, och ledsen, och arg. Min lilla underbara tös som älskade dagis har blivit som förbytt. Men dagispersonalen är underbar och de hjälper och förstår. Jag litar nog på dem men gravidhormoner i komination till en ledsen 3åring är inte det bästa. 

Men i övermorgon har jag strukturultra. Jag tror nog det är ett flickebarn jag väntar, men karln har beställt en pojke. haha. Får se vad det blir.

23.08.2017 kl. 10:00

19+2

Ja det där med att träna. 

Tyhmästä päästä kärsii koko kroppa eller hur var det? 

Det var mycket folk på boksen på fredagen och redskapen tog slut, det var farmers walk på programmet och jag tänkte att jag bra kan ta samma tygnder jag använt tidigare. 24kg kettlebell per hand. Bad idea. Första ropnderna gick helt bra men så lyfte jag kulorna för den sista 20meters sträckan och efter ett par meter rätade jag på ryggen, rullade oaxlarna bakåt så ställningen skulle vara rakare och då, knaks. Kände direkt att nu gick något i lås. Fan och fan och fan. Slutade direkt och försökte öppna låset med att hänga i räcket så avslappnat som möjligt, noup, hjälpte inte. Sedan tog jag en boll och rulle och gjorde allt jag kunde komma att tänka på. Noup. Fick kristid till en massör/osteopat som skött mina lås och rygg i förra graviditeten så på kvällen åkte jag dit.

Han gjorde ett utomordentligt jobb. Jag är redan så långt gången så han vågade vända och vrida på mig :)Ryggen var fortfarande sjuk då jag åkte hem men efter en natts vila var smärtan borta. Underbart!

Nu gäller det att träna djupa magmuskler, för att få ordentlig styrka i stödmusklerna. 

Så perusCrossfit är bort från programmet de följande två veckorna.

Idag bär det av på stockholmskryssning med Mini och min kompis och hennes dotter. Vi har en muminhytt och imorgon är det Junibacken på programmet. Skall bli roligt. Jag väntar väl mest på buffen och Stockholm allmänt.

Hoppas vädret är lika fint i Stockholm som här :)

14.08.2017 kl. 10:26

18+0

Ojdå, veckorn rasar ju nästan framåt! Om två veckor är jag officiellt halvvägs in i graviditeten.

Nästa vecka är det rådgivningsläkarbesök och väntar nog på att få höra hjärtljuden igen. igår sade jag åt karln att jag har svårt att ta till mig denhär graviditeten, jag liksom känner mig inte gravid. Han tittade på min mage och sade "jaha?". Jag förstår honom. Min mage är ganska stor och man ser tydligt att jag är gravid, så vad är mitt problem?

Jag tror missfallen har påverkat mig mer än jag velat medge. Ingenting är säkert. Jag kände rörelser häromveckan, och har kännt lite rörelser nästan varje dag. De kommer ganska oväntat men tycker mig säkerligen känna igen rörelser. Med Mini kände jag rörelser definitivt först i vecka 20, men det sägs att man känner av rörlser tidigare i andra graviditeten. Lika för mig då. 

Jag tränade på onsdagen! Underbart underbart. Det var snatch på programmet så jag använde mina kettlebells. Luftkonditioneringen på boxen är nära till noll så hett blev det.

På torsdagen gjorde jag en cykeltur med Mini och det var jättetungt. Jag märker att jag orkar mcket mindre nu. Helt normalt vet jag ju att det är, men ändå känns det konstigt, troligen pga orsakerna jag nämnde ovan, att jag inte riktigt tar till mig graviditeten den här gången. Varje gång jag inte kan göra nånting eller inte får äta nåt blir jag överraskad.

Jag talade med en vän häromdagen om det att man inte vågar njuta av att vara gravid. Man måste ju njuta. Tänk om det sen också skulle hända något i slutet av graviditeten eller vid födseln eller något, och om jag bara skulle ha oroat mig i hela 9 månader så har jag ju gått miste om så mycket. Det skadar ingen att glädjas.

 

05.08.2017 kl. 10:34
419372_t.jpg

16+3

Det har varit ett riktigt fartfyllt veckoslut. På torsdagen körde Mini och jag upp till Joensuu till mina svärföräldrar, stannade där över natten och så lämnade jag tösen där med sin storebror och sina farföräldrar och åkte själv ner till St. Michel för CrossFit tävlingen Kuntokarkelot som började på fredagen. 

Det var jätteroligt och vår box vann slutligen "salimestaruus". Jag deltog förra året själv men kunde ju då inte delta i år. Satt upp en bild på facebook där jag konstaterade att Karln tävlar i år, inte jag, och tänkte mig inte alls för, för jag ser ju klart gravid ut på bilden. Så en gammal bekant frågade hur det är ställt och jag nekade inte så då fick man ju en massa gratulationer där då. Det var inte riktigt meningen så och känns lite dumt, men ja, nu är det då gjort. Jag har vänner och viktiga sådana som jag inte ännu berättat för att jag är gravid så det är den delen som känns tråkig, att de skall få veta via facebook. Men nu är det ju inte heller mitt fel att vi inte haft kontakt. Så jag försöker att inte känna mig dålig över det.

Det är ju bara sån jag är, lite överkänslig då det kommer till att andra skall ha det bra. 

Men gårdagen förde med sig lite mer rådd på hemmafronten. Eller hemma allt bra men jobb, studier etc. Min magkänsla har alltsomoftast haft rätt. Allt brukar ändå ordna sig till det bästa. Det blir nog bra.

Men lite materialistisk vill jag vara nu. Jag fick de underbaraste byxorna någonsin. 2XU preNatal 3/4 tights. Alltså komressionstights för gravida. Underbara. helt underbara. Jag tänker bo i dessa tights tills den 6.1. 

23.07.2017 kl. 21:48

15+3

Så lider landetiden mot sitt slut.. Imorgon bär det av mot stan igen med allt vad det innebär. 

Jag har gått igenom Minis gamla kläder här på landet och konstaterar att vi kommer mycket lättare undan om det är en flicka vi får. 90% av kläderna är ljusröda och klänningar. 

Tur att jag gick in på vinden för att kolla kläderna för jag hittade också en väska med mina gamla mammakläder. Brabra, ska bli skönt att tvätta upp allt. 

Tränade igår igen och det kändes riktigt bra, men jag är nog hurja klumpig. Bilden här alltså 15+1.15+1

 

18.07.2017 kl. 17:34

15+0

Nu börjar väl då officiellt 16:e veckan.

Jag ser fortfarande ut som om jag vore i vecka 26. 

Jag mår jättebra, det är skönt att illamåendet tagit slut evigheter sedan, inga ligamentsmärtor har jag heller. Förra veckan hade jag vad som kändes som mensvärk på högra sidan och det är väl vad som klassas som ligamentsmärtor men för att jag liknade det vid mycket mild mensvärk så räknar jag det inte.

Under veckan var jag hemma med tösen för tonårsgossen spelade i HesaCup och vi var och supporta i regn o rusk. Nu är vi äntligen tillbaka på landet och chillar. Tillbaka till stan på onsdagen igen. 

Det var rådgivningsbesök på tisdagen och jag fick höra hjärtljuden. Skönt. Fastän magen växer så känns det fortfarande overkligt att jag är gravid. Mini-B var med och då jag lade mig på britsen och vi skulle lyssna på hjärtljuden ställde hon sig brevid, lade handen på min arm och sade, "mamma, det är ingen fara". Oi öde så söt hon är ungen min.

Hon får också emellanåt ömhetssvall om man kan kalla det så, hon pussar magen och pajar och pratar med bebin. Så har hon börjat säga emellanåt "Mamma jag ääälskar dig" och åt sin pappa "Mä rrrakastan sinua". Svårt att bli irriterad på en sån fast hon är mitt i tre-års trots. Idag vrålade hon och drog världens tantrum för att jag inte lät henne lämna köket förrän hon svalt all mat hon hade i munnen.... What next?

Jag skulle tidigare gärna ha sett att den här kommande ungen skulle ha gjort entré före Mini fyllde tre, men inser nu att den här åldersskillnaden blir riktigt bra. Mini har varit den snällaste, gladaste lättaste tösen i tre år och nu på våren började hon testa mig, och sin far också för den delen. Jag hoppas hon får ordning på sin vilja under närmaste månaderna. Fortfarande är hon lättare än de flesta barn, men den som träffat henne tidigare fattar vad jag menar. Och om jag här nu skulle ha en bebi, och Mini inte vet vad hon vill men att det absolut inte är vad hon vet att hon vill, som hon inte vill, så skulle det kanske vara aningen ansträngande. De facto att vår tonårsdotter är tillfälligt placerad hos sin mormor pga bad behaviour är ju också något som jag funderar på. Jag tvivlar på att hon ens vill flytta hem tillbaka då det kommer en bebi till. Men fyra av fem i familjen välkomnar detta lilla liv. Det räcker för mig.

 

Tränade idag!

Warm up: box stepups och 4-step lounges

3 rounds

10 goblet squats 

20 kb swings

10 kb clean & jerk (5 per hand)

20 sivutaivutus

@16kg kettle3bell

 

Jag blir andfådd så jättesnabbt nu. Jag har aldirg haft någon jättebra grundkondition men nu är den näst intill noll.

Jag hoppas jag får ordning på tränandet då jag kommer tillbaka till boxen i augusti.

15.07.2017 kl. 17:45

13+5

Idag har jag tränat. Äntligen.

På Rhodos gjorde jag lite dittan och dattan men det var så infernaliskt hett att jag nöjde mig med att bara sola och njuta av värmen.

Vi var på ett bröllop direkt då vi kom hem från resan och jag hittade verkligen en klänning som jag kan ha med ständigt växande mage, och köpte Wonderbras nya strapless pushup. oooo mama säger jag. 70F tack så mycket.

Men nu är jag på landet och vilar med Mini. Skönt att bara ta det lugnt.

Förra sommaren tentade jag tre olika kurser under sommaren och hade alltså förutom 3 tenter också 3 essäer jag skulle lämna in. Det var jättetungt. Jag tyckte inte då det var tröttsamt men nu känns det mycket lugnare. Jag skall göra en hemtentamen i Finlandsvenskt teckenspråk och kanske en vanlig tent under hösten i dialekter och dialektologi. Teckenspråk är jätteintressant så det känns inte ens som arbete att läsa materialet.

 

Men idag sprang jag till ån och tillbaka, kanske 1,5km, och gjorde lite boxjumps och overhead lounges på gården. 30min fick räcka. Kanske längre länk imorgon på morgonen.

Känns bättre. Jag har kännt mig som en upplåst ballong ett par dagar så nu är jag all good.

 

06.07.2017 kl. 14:52

12+4

Rhodos, onsdag.

Faliraki vattenpark. Jätteroligt, alla hade det kiva. Mini grät en skvätt då vi måste åka men vi trivdes från 10:30-17. Huhhuh.

Jag själv grätt en skvätt mitt i bassängen då vi alla hade stora ringar att åka på då jag bara var så lycklig. 

Preggohormoner här hej.

 

28.06.2017 kl. 14:44

12+3

Rhodos

Vi åkte alltså till Rhodos på midsommarafton. Här är varmt och skönt. Tyvärr är båda gossarna sjuka och Mini har ögoninflammation, men nu har alla varit till läkaren och fått antibiotika och ögondroppar. Semestern fortsätter.

Jag njuter av denna semester. Vi är ett bra gäng såhär. Det är synd att situationen med tonårstjejen blivit så inflammerad att vi såg det som bästa alterńativet att hon stannade hemma, eller alltså hos sina morföräldrar, men jag ångrar definitivt inte beslutet. Vi har haft en underbar resa.

Jag måste äta med jämna mellanrum men nnars mår jag bra. Bikinibody not so much.

Vecka 12+0

27.06.2017 kl. 14:36

Jag är en 38-årig studerande som planerar bli magister 2019 samtidigt som jag är hemma med ett stycke baby. Studierna på slutrakan, resten av familjen råddar också till vardagen helt tillräckligt. 

Till familjen hör:

Karln

Mini-B född 28.01.2014

Bonus-tonårstjej f.2001

Bonus-tonårspojke f.2003

Hampus född 04.01.2018