422180_t.jpg

39+4

Nämen hejsan hoppsan!

På nyårsafton kände jag sammandragningar men inga som jag skulle lida av. På nyårsdagen firade vi 15-åriga bonuskillens födis med släkt från tre håll. Det var riktigt kiva men bältet runt magen kändes lite tungt. sammandragningarna kändes lltså som sådana. 

Igår 2.1 började sammandragningar klo 16:30 och bestämde mig ändå för att gå på akupunktur kl 19.Akupunkutbehandlaren Anja var helt underbar och efter att hon känt på min puls konstaterade hon att förlossningen var igång så hon puffar bara på det hela lite. 

 

Väl hemma slutade sammandragningarna ungefär elvatiden och jag sov hela natten. På morgonen lite mensvärk och efter dagssömn gick slemproppen klo 13. och lite vatten. 

Snart åker vi till Jorv och de skall kolla nån sorts streptokokkprov. Om det är positivt får jag nån antibiotikadropp och om det är negativt får jag komma hem till natten. Men blir jag där så blir jag tills babyn föds. 

 

Spännande tider.

 

03.01.2018 kl. 15:06

38+2

Juldagen.

Underbart väder. Julafton gick jättebra, karln kom hit till landet med båda tonåringarna, dottern med! Julafton var lyckad och alla var glada och nöjda.

Nu ligger vi och chillar och hoppas Mini skall somna för dagssömn.

Jag åt nog allt som bjöds vid middagen igår, rom också. Men orkar inte vara orolig. Jag tror maten var säker. 

Idag har lillkillen varit lugnare men det beror säkert på att gårdagen var så jäktig.

 

 

25.12.2017 kl. 12:53
422011_t.jpg

38+0

 En vecka har gått och huhhuh. Veckoslutet gick bra men på måndagen (37+2)  fick jag magknip och lite dimmig fiilis. De bad mig komma till Jorv och visa upp mig. Great. Vi hade planerat lillajul med småflickorna, Mini o hennes bästis alltså. Nå men Mini fick fira lillajul med bästisen och hennes mamma medan karln och jag åkte till Jorv. Där låg jag sedan med banden runt magen och de kollade blodtrycket med jämna mellanrum, konstaterade att urinprovet jag lämnat in på morgonen var ok och till slut att allt annat också var ok. Härligt, ingen julbaby.

 

Då tänkte jag ju att extra besöket vi planerat in på rådgivningen är onödigt men tänkte att jag kan ju gå och lyssna på hjärtljuden, alltid kiva. 

Men gick snabbt och kollade urinprovet, herrejävlar, både proteinet och glukoset +. Och vikten mittiallt 84,9kg.

Detta betydde alltså sockerbelastning nästa dag. Give me a break.

Jag mår ju prima.

Nästa morgon sockerbelastning men resutaten visade på att allt ok, ingen graviditetsdiabetes. Så god jul bara.

Så blev det fredag och fick lite mensvärk på morgonen. hmmm... men Mini samma fiilis ungefär samma tid. Åkte för bihålepunktering på dagen och på kvällen packade jag Mini och julklappar i bilen och åkte till landet. Bilfärden kryddades av både ett hurja liv i magen och foglossning. Men jee, kom fram och äntligen kan julfirandet börja.

 

Idag. Fan också. har sprungit 3 gånger på vessan och har haft ont i nedre magen och nedre ryggen i 4h. Inga pauser dock så tror inte det här är helt riktiga sammandragningar, två panadoler börjar nu hjälpa. 

 

Helvete också. Inga julbabyn tack.

23.12.2017 kl. 17:58

36+6

Fredag idag. Nu säger de att babyn är färdig. Jag är inte. 

Idag på rådgivningen (inom parentes det senaste):

Vikten 82kg (82kg)

blodtrycket 137/85 (116/65)

sf-mått 32,5 (32,5)

glukos - (-)

protein + (-)

Det här såg då alltså inte bra ut. För två veckor sedan fick jag alltså en världens flunssa och det blev sedan bihåleinflammation men inget ville de göra åt saken, alltså punktering fick jag inte fastän jag VET att de skulle ha hjälpt. Nu fick jag sedan lunginflammation på köpet och min gamla vän herpes kom med i bilden pga att motståndskraften är nere. 

Så nu äter jag då aclovir 2x400mg per dag tills jag skall föda. Plus en antibiotikakur till slut.

 

Men om de nu är pre-eklampsia så startar de ju det hela snart. Nej. Jag är inte färdig.

 

15.12.2017 kl. 19:13
421758_t.jpg

35+2

Hälsningar från rådgivningsläkaren.

En ganska torr brud. Läkaren alltså. 

NU kunde jag ju sätta in lite mått.

Sf-mitta 32,5cm

Vikt 82,5kg (startvikt 66kg, med Mini vägde jag 82 då jag födde, jag har ännu en månad kvar att växa)

Blodtryck 109/67 

Skillnaden på mitt moderskapskort med Mini och med denhär parveln är att vid "rörelser" hade jag med Mini ++ och med den här +++. Undrar å andra sidan inte. Han rör sig massor.

 

Jag blev sjuk på fredagen. Stressen släppte väl och så kom flunssan med besked. Och inga allergimediciner får jag äta, inen duact. fan. Så jag och min näskanna är buddies, liksom parahot och panadol 1g. Hoppas jag blir frisk tills nästa veckoslut. Jag har huset för mig själv då först gången på ett år. Kan väl inte vara så här täppt i över en vecka?

 

Vi bakade karelska piroger igår. Nästan dubbelsats. Min barndomsvän kom med sina underbara tre flickor på besök och äta Karelsk stek och sedan var det pirogbakande på programmet. Mycket roligare då man är många om det. 

 

 

04.12.2017 kl. 10:52

34+4

Idag sitter jag sista gången på lektioner i Kyrkslätts gymnasium. Skönt. Praktikperioden lider mot sitt slut och de sista reflektionerna skrivs ner. Snart får jag bli mammaledig. 

Jag känner mig ledsen då en gammal kär vän har distanserat sig från mig. Jag förstår att jag kanske inte passar in i hens liv just nu men det gör mig så ledsen. Jag känner mig sårbar i dethär skedet av mitt liv. Jag har haft en så enorm press på mig sedan våren. Börjandes med missfall, det som slog mig så tungt, sedan situationen med tonårsdottern som slutade med att hon flyttade till sina morföräldrar och allt vad det innebar. Barnskydd och oro. Sedan ett positivt graviditetstest igen och nu väntar jag på att äntligen få en baby igen. Veckorna närmar sig. En blandning av sorg, ofattbar glädje och oro men samtidigt en stark känsla och tro på framtiden. 

 

Jag försöker skärma mig från alla besvärliga situationer, idag på morgonen sade jag åt karln att en del av mig igen skulle vilja räcka ut en hand och ta första steget. Men jag känner att jag inte vill ta risken för att än en gång bli bortknuffad. Den känslan är starkast just nu. 

Jag går in i en bubbla av välmående, med tomtedörrar och jultårtor.

29.11.2017 kl. 09:04
421666_t.jpg

34+2

Inne i vecka 35 redan. Ojdå ojdå. 

 

Hälsningar från Göteborg! Det var roligt med lite omväxling, hotellfrukost god mat och whatnot. Men nu förstår jag varför man inte skall resa i dessa veckor. 

Flyget: Ingen plats! Jag har aldrig suttit så obekvämt. Tack o lov var det bara 1,5h. 

Att tassa omkring i Göteborg var inte så smart heller. Jag är van att gå i rask takt och nu gick det bara inte. foglossning och sammandragningar. Helvete. Så satte jag mig på en restaurang där vi skulle äta och RITSH. Mina byxor sprack. I skrevet. Inte en av mina highpoints kan jag säga. Men jag klarade kvällen ändå.

Karln har bronkit så han klarade veckoslutet med att äta diverse medicincocktails. Tyvärr blev det ändå bara värre så han måste få antibiotika söndag kväll från apteket.

Idag måndag skulle han på reservövningar och jag såg framemot en vecka på tumis med Mini och storebror. Men nej, han blev hemskickad pga att han var sjuk. Jaja förståeligt men så har jag ju då haft honom sjuk här hemma och jag har städat och han har bara jomat att han vill vara ifred. Alltså vad i helvete. Jag är i vecka fucking 35 och städar och jag får höra att han vill vara ifred. Right. 

Tonårssonen gör inte heller livet lättare. Han tyckte tydligen att vi inte har tillräckligt att fundera på och åkte fast för snatteri av öl på torsdagen. Jag orkar inte ens gå in på det. Första o sista gången säger han. 

 

Kan jag inte bara få vara gravid i fred???

27.11.2017 kl. 22:36

33+4

En U-formad dyna.

Min nattliga räddning. Tidigare har jag haft svårt att hitta en bra ställning trots en mängd olika dynor mellan knäna, under magen, i famnen, you name it. 

Jag var och hälsa på ett litet liv som var 6 dagar gammal igår. Mini var också med. Jättesöt liten var det. Mini tyckte det var roligt tills hon märkte att hon inte fick uppmärksamhet och babyn började gråta i hennes famn. Jag fick alltså till låns denhär jättestora U-formade dynan som blev min nya sovkompis. Bliss!

Resten av kvällen var Mini ganska trotsig och tyckte jag var dum och visste inte riktigt hur hon skulle ha det. Så detta har jag att vänta mig i januari.Nåväl, bra påminnelse i dethär skedet.

Vi diskuterade förlossning och episiotomi och jag tycker det hela låter obehagligt. Hur i hela friden skall man undgå det då? Någo oljor kan man ju använda och whatnot men blääääh...

 

Pelkopolitiden är 11.12. Kanske ungen vänt sig och det blir snitt ändå.

22.11.2017 kl. 09:00

33+3

Jag fick en sats mammakläder av bonusbarnens moster. De sitter! Jag känner mig t.om. representabel. Om vi bortser från det faktum att jag aldrig skulle klä mig i något prickigt så är det här ganska bra.

Igår var jag nog ganska trött efter dagen på praktiken. Hade inte riktigt ork till något och då jag kom hem och karln var på dåligt humör hjälpte det inte heller. Vi bakade pepparkakor med lilltjejen så något roligt gjorde vi ändå. Och på kvällen fick vi ändå till det med lite tumistid med karln. Jag hoppas jag idag har lite mer ork. 

 

Detdär med sex och graviditet. Veckorna 8-20 var jag horny som en tonårspojke. Jag ville hela tiden. Jag blev sårad om karln var trött och det var nog lite besvärligt. Men förutom att hela tiden vara horny så känns allt annorlunda också, inget glidmedel behövs åtminstone. Det här hoppas jag återgår till det normala efter nedkomst. Jag har aldrig varit nån fetish typ så någo plastlakan har jag inte hemma och tänker _inte_ skaffa.

Jag är såvida lyckligt lottad att karln inte behandlar mig olika fastjag är gravid, han njuter av att frun har mera att ta i av och det får mig att känna mig vacker fastän jag är så jättestor. I eget tycke alltså. Karl väger fortfarande 20kg mer än mig och så har det alltid varit så jag tror att vi båda tar en hälsokur då ungen föds. Jag äter alltid ganska bra med han, ja, nej.

Men men, tonårstjejen har vi inte sett sedan höstlovet och det känns ganska motigt att träffa henne när det nu sedan blir. 

Vad som borde hända är ju att då jag ser henne borde jag ju kunna vara vuxen och visa att jag bryr mig. Det gör jag ju men jag klarar inte av en enda sur min av henne, och jag är rädd att det inte kommer nåt mer därifrån. Hon klarar det inte, hon är deprimerad och behver all kärlek och omtanke och omhändertagande hon kan få. Men jag har inte ork mer. Jag har försökt och försökt och gett av mitt allt i 8 år, nu finns det liksom inget kvar mer. Jag hoppas bara hennes pappa och hennes morföräldrar ger henne vad hon behöver. Karln är i lås han med, men jag har börjat inse att om jag tar hand om tonårspojken, en trotsig 4 åring och snart en baby, då kan väl ingen döma mig för att inte ta ställning till tonårstjejen. 

Snart får jag mer ledig tid, det blir riktigt skönt. Jag behöver det nog. Karln åker på reservövningar nästa måndag, det blir nog roligt det med. Jag får vara på tumis med Mini och tonårsgossen. 

21.11.2017 kl. 09:37

33+2

Nu är jag trött.

Trött på min kropp som är stor. Det är så mycket av mig. Myket bröst, mycket rumpa, mycket mage. Tidigare hade jag svårt att få av mig strumpbyxorna på kvällen, idag var det svårt att få på dem med.

Men jag är rean i åttonde månaden så det här går nog vägen ännu.

Min praktiktid lider mot sitt slut och det var ett riktigt bra beslut att göra allt undan så fort som möjligt, skulle absolut inte orka till mitten av december. 

Jag var alltså till Jorv och diskutera ett eventuellet snitt och läkaren var en trevlig typ som verkligen fick mig att överväga att föda helt "normalt". Jag skall tillbaka på nästa diskussion 11.12 och då bestämmer vi hur vi gör. jag fick alltså veta att allt jag vill undvika med en vanlig förlossning kan inte undivikas. Eventuella framfall av livmodern eller inre väggar eller whatnot är sådant som händer oavsett jag föder nedre vägen eller genom snitt. Det är graviditeten som orsakar dessa besvär, inte förlossningen. Han konstaterade också att han är "perätilasynnytysexpertti" och skulle säkert ha övertalat mig att föda Mini också nedre vägen då det märktes att hon hade bken först. Jag konstaterade att det var ju bra att han då inte var min förlossningsläkare då. Jag var riktigt nöjd med mitt snitt.

 

Just så då. Så troligen väntar jag på den beräknade dagen och hoppas det inte går så mycket över det. 

Känns nog bra att karln är med då från början till slut och jag får uppleva hela förlossningsgrejen. Det gick ju mig lite förbi senast.

Men nästa veckoslut bär det av till Göteborg på getaway med karln. Rumble of the Kings. Det blir säkert roligt.

Nu återgår jag till att skriva lite lektionsplaner.

 

20.11.2017 kl. 10:46

31+0

Ett veckoslut på landet. Skönt. Mini njuter i stora drag. Karlns bastukväll gick tydligen såsom 18-åringars. Jag är irriterad. Men kanske detta med att få ett barn till och tiden blir knapp gör något åt karlns omdöme som nu aldrig varit bra då det gäller rusmedel. Måtta? Vad är det? Jag vill minnas att jag tänkt liknande tankar för ungefär 4 årsedan då jag var gravid med Mini.

Men imorgon skall jag packa bilen med vagga, vagn och babykläder. och så bär det av på barnkalas till Minis dagiskompis. 

På måndagen skall jag också hålla min första ausklulteringslektion. Spännande.

04.11.2017 kl. 21:50

30+6

Okej 9 veckor kvar. Jag sade igår att det kommer att bli de längsta 9 veckorna i mitt liv.

Att vara gravid är nu besvärligt. Att ungen trycker ut revbenen i min högra sida är något som jag minns från graviditeten med Mini. Men när ingenting hjälper! Och mitt högra ben känns inte rätt. Är rädd att SI-leden strular igen. 

Igår var jag på språng 9-22:30. Inte en gång till tack så mycket. Var helt slut då jag gick och sova, och 30min efter att jag somnat gråter Mini att sängen blivit blöt, så det blev tvättkeikka mitt i natten. Idag är jag alltså jättetrött och väntar på att anlända till landet på kvällen. Dit skall Mini och jag undan för karlns bastukväll med sina gamla studiekompisar.

Tänkte gå igenom alla babysaker jag satt undan efter Mini. Så vet jag sedan vad som ännu behöver införskaffas. 

Min praktik har börjat. NU börjar stressen för att få så mycket som möjligt fixat före december. 

Så håller jag tummarna att inte foglossning och sammandragningar strular till allt alltför mycket.

03.11.2017 kl. 13:56

30+2 och babyshower

Tack och lov för en vild unge. Drömde om ett missfall på morgonen och vaknade gråtande. Karln väckte mig och tröstade, sen sparkade lillkillen till mig och tumultade omkring en stund. Så allting bra på den fronten.

Förra veckan var jag alltså på rådgivningsbesök. Allting ser bra ut. Det var en hälsovårdare på plats och en studernade. Jag tycker det är helt okej om studernaden följer med och är gärna en s.k övningskund. Hur lär man sig annors. Jag är annars säkert världens lättaste patient. Jag förklarade om mina tankar inför förlossningen och att jag troligen vill ha ett planerat snitt pga komplikationer med förlossningen som är genetiskt. Inte alltså komplikationer i själva förlossningen men efteråt med framfall etc. Nej tack.

Jag har varit med om ett snitt och tyckte det var helt okej och litar fullt på den finländska vården. Men de skickade alltså en remiss åt mig till synnytyspelkoklinikka. Just, jag är inte det minsta rädd för att föda. Smärta, nou hätä, sammandragningar, nou hätä. Bring it on. Men att underlivet blir ituslitet och jag lever med bestående inkontinens med en framtid full med operationer för att få ihop allt rätt så.... Nej tack.

Men skall alltså gå till Jorv och diskutera den 10.11 kl 12, då är det graviditetsvecka 31+6. Får se hur de tar emot mig. Min rådgivningstant sade åt mig idag att "Ja du är ju ganska bestämd så det är väl mer en fråga om att tillkännage alla risker med alatiesynnytys vs snitt."

Men återkommer efter fredagen med info om hur det gått.

 

MIna vänner ordnade babyshower för mig igår. Jag blev helt överraskad. Hade blankt ingen aning. Mittiallt var alla mina vänner hos oss. Några fattades men det var karln som hade tillfrågats vem som skulle bjudas så jag tror de som inte fick inbjudan förstår. Men att mina vänner ordnade det här för mig är underbart. Jag har förstått att det inte ofta ordnas babyshowers för andra barnet men i denna stund då hemmalivet pga tonårstjejen är kaotiskt och jag stressar så mycket så just nu var detta just exakt vad jag behövde. Mina vänner. Min kompis från Kontiolax var på besök för veckoslutet hos oss och hon var också med på överraskningen, och karln tog Mini med hennes bästis till parken. Jag sade åt karln på kvällen att jag känner mig jättelyckligt lottad med min vänner och honom och min familj.

Annat? Min praktikperiod börjar den här veckan, spännande. Jag hoppas jag får allting fixat under Novembermånad så kan jag bli mammaledig i December i lugn och ro.

 

Jag skulle gärna aktivera kommentarsfältet på denhär bloggen men det funkar inte. 

30.10.2017 kl. 14:02

29+4

Han är jättevild.

Bra med tanke på att han påminner om sin existens med jämna mellanrum.

Jag mår ganska bra, halsbränna har jag fått men Rennie hjälper. Jag tar gärna en tupplur efter föreläsningar/jobb och trappar ner på träningarna. 

Jag sätter alltså mitt crossfit medlemskap på paus fr. om November tills jag igen kan börja träna normalt. Jag har både kettlebells , tyngder och en barbell här hemma. Och pilates och joga finns på youtube. Detta skall jag koncentrera mig på.

Det lutar tyvärr mota att jag föder lillkillen med kejsarsnitt liksom jag gjorde med Minibullen. 

MItt bäcken är snett och har fått veta släktfel som kan bidra till storsa komlikationer i underlivet efter förlossning. Vi talar om operation efter operation.

Så imorgon skall jag till rådgivningen och diskuktera dessa grejer. Hoppas vi är överens.

 

Det skulle ju vara toppen att kunna välja när ungen föds. Om beräknat är 6.1 så kunde ju allt mellan 2.1 och 6.1 vara bra. 

Men jag får säkert veta mer imorgon. Har ny rådgivningstant, hoppas hon är trevlig.

 

25.10.2017 kl. 10:34

28+2

Sista trimestern?  Är det nu det? Jag blir helt råddig då jag funderar i vilken vecka jag är. Alltså idag 28 veckor plus två dagar. Alltså är jag 28 veckor gravid, alltså är jag i 29:e veckan. En liten bagatell är det ju men vilken hashtag kall man då ha på instagram? #rv28 eller #rv29? 

Om dethär är det viktigaste jag funderar på tror jag att all is good.

Vi var alltså på 4d ultra, ojdå. Det är en mycket mycket livlig krabat som växer i min mage. Karln konstaterade att ja, han var lugn, jag var lugn, så det är då kanske hans biologiska mammas gener som hoppat in. (Hennes egenskaper tar vi ogärna och för vidare)

Hjälp.

Men dendär typen där inne. Jag kände ju honom, han liknar karln, han liknar mig. han har runda kinder redan. Han påtade på sin pili. Det var svårt att få en bild på grabben men till slut lyckades det. 

Och fortfarande går det livat till i magen. Allt är alltså bra.

16.10.2017 kl. 10:10

Jag är en 38-årig studerande som planerar bli magister 2019 samtidigt som jag är hemma med ett stycke baby. Studierna på slutrakan, resten av familjen råddar också till vardagen helt tillräckligt. 

Till familjen hör:

Karln

Mini-B född 28.01.2014

Bonus-tonårstjej f.2001

Bonus-tonårspojke f.2003

Hampus född 04.01.2018