Semestervecka två och Hampus snart 6mån

Vi kom igår hem från en underbar semester på Kreta. All inclusive är prima med en familj på 6pers. 

Mini var exakt rätt ålder för Bamseklubben detta år. Hon gick dit varje dag glad i hågen och ingen övertalning behövdes.

Mini lärde sig nästan simma, Bamse simskola var en succé. En dag var vi också till vattenparken och det var ju jätteroligt!

Hampus fick dock sova i vagnen och mingla med sina föräldrar.

Tonårstjejen klarade av att uppföra sig 6 dagar, sista dagen blev allt som vanligt och vi insåg att detta var sista resan med den här uppsättningen. Inga större katastrofer.

Men Minis pupu blev på hotellrummet. Jag ringde hotellet och de bad mig skicka mail. Jag gjorde det imorse och har inte fått något svar än. Jag hoppas innerligt att den hittas. Om den hittas undrar jag ju hur de skickar den till mig, jag borde ju betala portot men hur gör man det till Kreta?

Nåväl. Idag kom vi till stugan och nu är vi här en vecka. Skönt. 

 

01.07.2018 kl. 22:34

Det närmar sig

Vi har varit på stugan, på vår härliga stuga. Den ni vet som vi köpte för någon vecka sedan. Tihi. 

Jag känner en sådan ro då vi åker till stugan. Då jag på fredagen packade upp bilen och småttingarna och gjorde mat. Tittade ut över vår lilla vik och kände mig absolut helt lugn.

Idag har vi pynjat med dittan och dattan, Hampus har fått en lekhäck, eller lekhage heter det väl. han har sini börjat rulla runt. Så han inte rullar ner från terassen eller något. Jag har trivats i båten! Det var hur skönt som helst idag, kanske det blir en båtmänniska av mig ändå?

Jag borde boka vår resa till Brasilien. Det känns svårt ändå. Jag vill åka, jag skall åka. jag kommer kanske inte att åka på jätte jätte länge igen. Jag måste alltså åka. Jag vill absolut åka, det känns rätt. Men så tittar jag på Mini som kommer att sakna sin pappa alldeles jättemycket. Det är två månader, inte mer än så. Och efter sex veckor kommer Karln efter.  Det här är vårt äventyr. Minis och mitt, och Hampus såklart. Lite att fixa och bestämma ännu om hur vi skall göra men biljetterna borde jag boka asap.En liten Mini i Brasilien för tre år sedan. Tänk att hampus kommer att vara lika stor då jag åker igen.

Huvu i sanden fiilis. 

16.06.2018 kl. 22:38
494244_t.jpg

Upprättning?

Jag fick ett brev på posten på måndagen. Ett brev jag verkligen inte väntade mig. Vid årsskiftet 2016-2017 gick vi igenom en tung period. 

http://hurtbullen.ratata.fi/blogg/article-55266-419014-dags-att-fortsatta-bloggandet?offset_55266=40

Jag började då skriva en anmärkning till patientombudsmannen och försökte i min text påvisa den fruktansvärda orättvisa som jag kände de lät ske. Sen blev jag ändå gravid. Texten blev och hänga i min utkastsmapp. Ni vet sådär som grejer blir och hänga. 

 I år runt alla hjärtans dag kände jag en så enormt stor tacksamhet för att jag verkligen fått min lilla Hampus att jag var färdig att skicka in anmärkningen ändå. Att jag sedan ändå blev gravid utan behandlingar, behöver inte betyda att det skulle vara fallet för en annan. Så jag skrev. Skickade in och tänkte att nu har jag gjort mitt och jag går vidare.

På måndagen fick jag det här brevet.

 

Jag läste om och om igen. Vårdlinjen har ändrats. Inte pga min anmärkning men strax efter att vi varit på undersökningar. 
 
Jag kommer ännu ihåg den obehagliga situationen då jag sitter framför dehär läkarna som besvärat förklarar att jag inte får vård, att jag inte enligt HUS är berättigad till vård pga mina bonusbarn. Jag har svårt att hålla tårarna tillbaka och sitter till slut och gråter öppet och frågar om de inte kan göra ett undantag, nej de kan de inte.
 
Jag kan inte låta bli att tänka om min situation ändå kan ha haft en inverkan på att vårdlinjen ändrats.
 
Jag är tacksam. Tacksam för mina ungar. Alla fyra.  

 

06.06.2018 kl. 08:44
494231_t.jpg

Hampus 5 månader

Min lilling e stor pojke redan!  Igår åt vi middag på restaurang Skeppsbron i Lovisa, Hampus tuggade på sin stortå. 

Vi har varit på stugan hela vckoslutet. På vår stuga. Vår helt egna stuga. Imorgon får vi elen kopplad så karln åker för att kolla att allt funkar då. Nästa veckoslut åker vi ut från fredag till söndag. Sover också över där. Det här veckoslutet sov vi ännu i Harsböle då det är lite svårt utan el då man har bebi.

Det känns så rätt. 

Just nu har jag flunssa. Har backat alla extra planer idag och hängt här hemma, allt för att bli frisk snabbt. Just som jag började träna ordentligt igen. Suck. Men senast fredag vågar jag mig säkert på lite Crossfit igen. Nu gäller det vila och mycket vatten.

Imorgon skall Hampus och jag göra födelsedagspresentsinförskaffningar. Jag skall göra mitt bästa och bara köpa vad jag absolut skall ha. Inte gå crazy som jag brukar då kontot står på noll.

inlägget  blev lite tomt, men bilden är kiva.

 

04.06.2018 kl. 18:48
494197_t.jpg

4 år och full av vilja

Jag blir galen. Rätt och slätt galen. Jag försöker vara konsekvent och är det verkligen, men det resulterar i en hel massa skrik och gråt. Mantran "thiswillworkthiswillwork" ringer i mitt huvud. Jag varnar en gång och bara med sånt jag är färdig att hålla. Hon har blivit utan både middag och efterrätt emellanåt, men pikkuhiljaa kanske. 

 

Idag fick jag nog vara stolt, sådär till en del. Vi var hos Minis bästis och jag sade åt Mini i bilen att hon skall uppföra sig och äta all mat som bjuds och uppföra sig vid matbordet, fastän kompisen inte skulle göra det. Och okej, före maten spridde flickorna både ut mullen från utekrukorna (Har jag hund eller barn?) och shampo i sängen, men hearhear hon åt hela sin mat och satt snyggt vid bordet. 

Hon kan om hon vill.

 

Mini har otroligt svårt att ta emot kritik, som egentligen vilken som helst annan 4-åring, men då man säger till åt henne så herredujävlar sån show. Hysteriskt skrattande övergår i skrik rakt ut. Jag har redan förra sommaren börjat kasta ut henne då hon börjar gasta. Alltså inte liksom gråta utan skrika rakt ut "AAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!" Då vet hon redan att hon åker ut på terassen. Jag tänker banne mig int lyssna på gastande hur länge som helst. Det finns säkert en massa olika sätt att tackla en fyraåring men hittills har det här väl funkat så 

 

31.05.2018 kl. 20:33
494130_t.jpg

Allmänt svammel

Klockan är kvart före sju på morgonen och jag har redan diskuterat ett banklån och druckit min kaffe. Inga långa sköna sovmorgnar här inte! Jag saknar inte dem heller om jag skall vara ärlig, är definitivt en morgontyp. Är jag inte igång redan klockan nio tycker jag dagen är försenad. Ja visserligen för jag Mini till dagis på morgonen senast till nio så det är ganska säkert att jag är igång i tid. 

Nu sover alla barn ännu så den här stunden då jag kan sitta och pynja vid datorn är ganska sällsynt. Snart dunsar en liten Mini nerför trapporna och kollar om hon fått en pöllötarra. Vi tog i bruk uggletarror (det var de jag hittade i butiken, de enda tarrorna som då fanns i just den butiken) som hon får varje morgon om hon sovit i egen säng. Då hennes kort är fullt med tarror får hon en belöning. Hon har valt att åka med en kompis till HopLop. Det funkar jättebra. Emellanåt har jag glömt att sätta en tarra och så undrar vi tillsammans om ugglorna kanske tappat bort sig på vägen. En gång då tarran inte uppenbarat sig gick jag ut och diskuterade med ugglorna och fick förklaringen att de hade frukostkris hemma och kunde därför inte flyga till kortet på morgonen men också då lovade ugglorna att åtgärda felet. Då Mini kom från dagis hade tarran uppenbarat sig. 

En gång försökte Mini diskutera med ugglorna men vi måste tyvärr båda konstatera att ugglorna bara talar med mammor. 

The things you do for your kids. 

Jag tittade lite nogrannare på flygresorna till Brasilien nästa år. Det är inte så dyrt. Eller jo, dyrt nog men inte så farligt. Hfors-São Paulo-Hfors funkar nog bäst. Jag funderar på resans längd. 2 månader. Det är en jättelång tid. Jag vill absolut åka, det är inte en fråga om det, Men tiden borta från halva familjen känns motig. Hampus fyller 1 år 4.1 så det veckoslutet har vi kalas för honom och sen skulle vi åka iväg. Mini fyller 5 år i slutet av januari så hennes födelsedag skulle firas i Brasilien. Den första. Då vi kommer hem skulle hon absolut få ett kalas med kompisarna och för släkten. Men att vara ifrån sin pappa så länge. Whatsapp och Skype finns jo men ledsamt känns det redan. För att inte tala om hur det känns för Karln att vara ifrån de små så länge. Jag hoppas ju att Karln kan fixa sin semester att han kan vara två veckor med oss i slutet så då skulle det betyda enbart 6 veckor utan honom. Men jättemycket är det med. Jag har försiktigt talat med karln om det men vi har nog inte fått nån ordentlig diskussion till stånd. Han säger bara jaahas. Nåväl, vi har tid. 

Nu vaknade alla ungarna. Får jag månne en enda klar mening mer till stånd?

****

Det fick jag inte. Men nu har jag fört mini till dagis och tonårskillen har stuckit till skolan han med. 

Idag har vi möte med banken och skall skriva under vårt stugköp.

Vi skall köpa sommarstuga! I Lovisa. Det känns helt overkligt. Det är lite som ännu behöver fixas. Sängar och elanslutning t.ex. Hoppas vi kommer iväg till stugan redan på söndag kväll för att kolla in allting. 

Mitt barndomssommarställe är i Harsböle enbart 30minuter från vår stuga. Det betyder alltså att jag har mitt sommarställe nära mina nära och kära. Min mormors syster har sitt ställe där nära, min moster har sitt ställe i Lovisa centrum och resten av familjen är i Harsböle, Lappträsk. Vi har tidigare haft det så att Mini och jag är största delen av semestern på i Harsböle och karln kommer dit emellanåt och pendlar till jobbet. Då stället inte är eget har han inte mycket att göra där. Nu har vi vårt egna ställe där han kan pynja med sitt och jag kan ta de små med och åka runt till släktingar utan att känna dåligt samvete över att karln inte är med.

Everybody wins.

Men håll tummarna att allt går vägen på eftermiddagen i banken. Nordea har inte varit den lättaste banken att ha att göra med i detta ärende. De har varken personliga rådgivare eller klara kontaktsystem längre. Mycket frustrerande.

Men det om det, nu skall gräset klippas och sen hoppas jag få en lunchträff före bankmötet. Eftermiddagen skall jag sedan spendera i Koffens park med en del av mina studiekamrater för att fira att terminen är slut, Hampus e med såklart. 

Trevligt veckoslut!

 

25.05.2018 kl. 06:43
494028_t.jpg

Morsdag och Hampus 4mån

Hampus har vuxit massor. Inte på längden dock. Han är 62,9cm lång och väger 7,3kg. En perfekt en. Morsdagen till ära vände han sig från mage till rygg. Inge bråttom här inte.

Han pratar mycket, mer än sin syster. Han är också mycket mobilare än hon var i hans ålder, härlig unge.

Jag väntar nog lite med skräckblandad iver på nästa års Brasilienresa med två barn varav den ena troligen just lärt sig gå. Hjälp.

Hampus har varit med mig på portugisisk-lektioner till Brasiliens ambassad på måndagara. Han lär sig också. Jag kommer ihåg ganska mycket av språket så studierna är mycket enklare nu än tidigare. Så har jag ju en klar orsak varför jag studerar. jag vill kunna kommunicera från start om jag skall vistas i landet närmare 8 veckor.

 

Men morsdag. Vi var på landet från lördag till söndag och på söndagen då vi åkte hem fick jag alla ungar med mig på restaurang. Alla fyra. Fan va mycket barn jag har. :D

Jag reflekterade över mitt liv som mamma och sade åt de äldre barnen att de nog är de som gjort mig till den mamma jag är, att få vara deras mamma först har haft en jättestor inverkan på hurdan mor jag är åt de små. Jag hoppas jag alltsomoftast varit rättvis. Efter att vi varit och äta körde vi till gravgården så de äldre fick ge en hälsning till sin mamma. Mini frågade vad det är för ställe och varför syskonen gick vart de gick. Jag hade tänkt tidigare att i någotskede måste Mini få veta att de äldre haft en annan mamma före mig och tänkte att nu är hon fyra och kanske förstår. jag frklarade att på samma sätt som hon och Hampus varit i min mage så har de äldre varit i en annan mammas mage, men hon dog och då fick jag bli deras mamma. "Varför dog hon?" Det var en olycka sade jag. Hon sitter där uppe på ett moln och tittar på oss. "Sådär som Epeli!" "Hon leker med Epeli däruppe!" utbrister Mini.(Vår katt dog för några veckor sedan) och vi talade då om döden och vad som händer. 

Jag kunde ju inte annat än hålla med.

Tonårsdottern kom till bilen och var nedstämd och lillasyster frågar varför hon är ledsen. Jag sade bara att hon saknar vet du sin mamma. "Men hon leker med Epeli däruppe, hon har det bra!" 

DEnhär stunden var den tygsta men också den finaste på hela morsdagen. Kontakten med tonårsdottern är återställd och jag hoppas detta håller i sig.

 

 

 

16.05.2018 kl. 12:30
493710_t.jpg

En liten stor flicka

Min lilla älskade Mini, hon har blivit storasyster. Hon älskar sin lillebror, pussar honom och sköter om. Hon meddelar prompt då han gråter att nu är han hungrig och behöver mjölk. rusar efter puklutrasan då han spyglat Jag anmälde henne just till prinsessfotboll, ja ni läste rätt, prinsessfotboll. Får se om storebrors hobby har smittat. Mini behöver jättemycket aktivitet och försöker planera in grejer att göra efter dagisdagarna. En fyraårings energi är jämförbart med en duracellkanins. Men alltså, prinsessfotboll. Någon kunde tycka att fotboll är fotboll och skall inte delas in i flickor och pojkar och usch och ve att stämpla det som prinsessgrejs. Men vet ni, det är just exakt så jag tycker det skall vara. För att få en fyraåring intresserad av fotboll kanske det behövs en liten prinsessfaktor med på ett hörn. Helt okej tycker jag.

Men hon är så mycket, hon pratar ju gärna och jag älskar att hon sjunger dagarna i ända, i bilen och då hon leker och alltid. Men hon pratar och har ljud hela tiden, alltså hela tiden. Jag förstår att hon behöver uppmärksamheten och gör som en fyraåring nu gör, har ljud. Jag vill ju inte hela tiden säga tyst, vänta, sluta. Det blir så negativt. Det skär i mitt mammahjärta då jag mitt i kaoset inser att hon bara behöver mig och min tid. Min odelbara uppmärksamhet. 

Men jag har en liten 3 månaders baby, Hampus. Som också behöver min tid, min odelbara uppmärksamhet. Hur räcker jag till som mamma? 

Hampus är också mycket pratigare än Mini, väntar med osäker förtjusning på att han skall lära sig prata.. Jag har märkt att han har börjat söka min uppmärksamhet. Sömnbullen är ett minne blott. Då han är vaken diskuterar han med sina leksaker långa haranger, och förklarar för oss också en massa. Och en så glad liten baby han är. Jag blir fortfarande varje dag helt tagen av honom.

Idag hittade han sina tränallar på sittern! Han har redan i ungefär en vecka tuggat på sina små nävar. Men idag grabbade han tag i nallarna, han är mycket intresserad av leksakerna. 

Något nytt varje dag känns det som.

 

17.04.2018 kl. 16:55

Hampus snart 3 månader

Glad påsk!

Hampus fyller nästa vecka tre månader och inser att skriva blogg bara blivit på tankestadium. Jag försöker få till stånd några rader. 

 

Hampus är fortfarande alltsompftast en glad baby. Jag kan räkna på en hand de gånger han blivit riktigt ifrån sig. Senast tyvärr dagen efter min födelsedag, vi hade varit ute och äta karln och jag, Hampus var med och allt gick prima, men nästa kväll vägrade han bröstet, efter att ha försökt på allt sätt få honom lugn i över en halv timme, tog jag pumpad mjölk från frysen och han drack 150ml på direkten och somnade. Då insåg jag att restaurangmaten måste ha varit orsaken till att han inte ville ha färsk mjölk. 

Nu inser jag ju hur lyckligt lottad jag är som har en baby som är så lugn som han är. Jag vet så många andra som har barn som kinkar om de inte får uppmärksamhet, kinkar då de är trötta, kinkar för kinkadets skull. Nä de har troligen ont i magen etc men Hampus jomar extremt sällan över något överhuvudtaget. Det var en gång jag nämnde åt någon då han lite gnällde att huj så han gnäller och fick höra att om jag tyckte det där var gnäll så hade jag inte hört gnäll. Bestämde mig i den stunden att tacka min skapare för mina ungar, som tydligen båda är mycket medgörliga typer.

Vet ni då det sägs att man bara blir given vad man orkar bära i hardships? Jag tror det här handlar om just det. Det har hänt ganska mycket i mitt liv, inte har det varit det lättaste att bli mamma till två traumatiserade barn över en natt. Det är 9 år sedan dess. Av de två barnen har det vuxit två riktigt fina tonåringar. Båda på sitt sätt. Jag har lärt mig se världen ur andra än mina egna ögon. Inget är svartvitt mer. 

Då jag fick min dotter tänkte jag att nu, nu är jag komplett som person, jag behöver inget mer. Men så började sakta en längtan gro efter en till liten. Ett helbiologiskt syskon till Mini. En till kombination av karln och mig. Nyfikenheten på hur en sådan blir och se ut.

 

Jag tänkte ju sen då jag äntligen blev gravid att hur kan det bli något annat än en likadan unge till. Chocken då strukturultran visade att det var en pojke vi väntade var stor. Nu var det ju inte mer möjligt att få en likadan liten till. Men då Hampus kom var det ändå så självklart. 

 

Hur ser då våra dagar ut? På morgonen för vi Mini till dagis, antingen med bil eller med vagnen, lite beroende på vad jag skall göra under dagen. Sedan försöker jag få lite uni-arbeten gjorda. Just nu har jag skickat in en hemtentamen om finlandssvenskt teckenspråk som jag mer eller minder börjat läsa till redan förra sommaren.  Ni vet den där känslan då man hela tiden har något på hälft. obehagligt. Nu äntligen är den inlämnad. Sist och slutligen ihophafsad lite för snabbt och lite för slarvigt, men hoppas jag får mina studiepoäng ändå. Nu har jag enbart två seminariekurser kvar varav det ena är graduseminariet. Jag tänker inte skriva min gradu före Hampus är på dagis men forskningsarbetet kan jag göra redan nu. Kanske jag första gången gör ett arbete på rätt sätt. Läsa, forska, förbereda. Sen först skriva. 

 

Men NU är det påsk och jag sitter på tåget på väg till Joensuu. Karl åker bil med tonårskillen och Mini medan Hampus och jag tog tåget. Tåget är fullt med barnvagnar, suck. Men vi ryms bra och jag hade t.o.m reserverat min sittplats så vagnen ryms framför mig. 

Nu följer ett veckoslut hos svärföräldrarna och på söndagen åker vi hemåt igen. Imorgon hälsar jag på min kompis från Kontiolax och hennes familj. Vi åker säkert dit efter frukost på lördagen så vi hinner hem till eftermiddagen. Det är ändå viktigast för oss att svärföräldrarna får se barnen då de så sällan ses annars. Hampus åtminstone, han är så liten men växer fort som attan.

 

Vi bestämde också att jag åker med de små till Brasilien nästa år. Jag skulle helst vara där 6 veckor denhär gången. Jag hoppas bara karln går med på det. Detta skulle betyda att jag åker i mitten av januari och kommer hem i slutet av februari. Tonåringarna blir hemma den här gången. Inga av dessa planer har ännu yttrats till dem men nu är det bara så att intressena för tonåringar vs småbarn i Brasilien är mycket olika. Jag har det lättast med bara de små. Och det är ju mina vänner jag åker för att träffa. Maysa har flyttat till São Paulo sedan jag senast var där. Detta gör det mycket billigare och lättare för mig att åka. Senast åkte jag med ettåriga Mini Hfors-München-São Paulo-Ribeirão Preto + en timme med bil. Nu är det bara till São Paulo. Men jag gillar inte staden. Maysa säger att det bara är en timme till beachen, men får se hur jag får allt planerat. Jag vill ju absolut träffa hela familjen Bettarello om jag en gång åker till Brasilien. Men om jag åker för 6 veckor ordnar det sig säkert. Jag väntar så. Lite spännande blir det nog med en femåring och en ettåring som by the looks of it kommer att börja gå före resan. 

 

Men nu skall jag inte gå händelserna i förväg. Först åker vi till Kreta med familjen och sedan hoppas jag vi köper sommarstuga också denhär sommaren.  Karln har bestämt sig sommarstuga skall det vara, och båt. Suck. Men lite roligt är det nog. Om vi hittar något vi gillar blir det nog bra.

 

 

30.03.2018 kl. 13:45

En mörssäre?

Hampus väger 7,1kg

Oj. Nåmendå. Jag måste definitivt kolla hur jag äter för att inte tyna bort själv. Ingen risk där tror jag. Har alltid haft ett varmt förhållande till mat. Men en liten bjässe är han ju. Jag älskar att gosa med honom, han börjar bli så bebis nu, han är inte sådär nyfödd skör utan en liten rund baby. Ljuvligt.

Min SI-led är sjuk. Alltså värker. det sades åt mig igår att det kan vara riktigt ömt en stund men i lås är den inte mer. Men aj.

I övermorgon skall vi på crossfit igen Hampus och jag så hoppas jag håller mig i skinnet med träningarna så jag inte söndrar något.

Jag lämnar er med dagens Hampus

 

13.03.2018 kl. 12:18

Babymassage igen

Babymassagen gillar han nog, vi måste definitivt fixa mer sånt hemma varje dag. Lite tumistid mamma och Hampus

Det är så underbart att bara titta på denhär ungen. Jag blir helt till mig då han bara skrattar mot mig hela tiden. 

Han började ha lite läten vid ungefär 7veckors ålder, och nu blir det bara mer och mer. Han log också första gången vid 7veckor. Tidigare har han nog lett men mer kanske för att han drömt något kiva men sådär titta i ögonen-få kontakt-reagera på prat-leenden kom ungefär vid 7 veckor.

Jag måste definitivt väga honom imorgon, han har blivit hurja stor.

 

Min SI-led fick jag på plats idag och jag är livrädd för att den skall hoppa i lås igen. Nu måste jag vara försiktig men inte för försiktig. Tänja men inte tänja i lås. Svårt dethär.

 

 

12.03.2018 kl. 20:46
423069_t.jpg

Hampus 9,5 veckor

Tiden rusar iväg! Hampus har blivit en liten bjässe. Mini använde storlek 56 kläder då hon var tre månader. Hampus övergick nästan i misstag till 62 redan vid 2 månaders ålder. Vart har min lilling försvunnit? Jag har en mörssäre här, haha.

Hampus har börjat le, han smilar jättemycket. Han har börjat fixera blicken mer och mer och koncentrerat tittar han på en. Mitt mammahjärta smälter. Han börjar också likna sin syster ganska mycket. Men en sån goding jag har fått, hur kan jag vara så lyckligt lottad?

Hampus blev döpt och dopet gick riktigt bra, det var en liten tillställning med närmaste släkt, ändå blev vi närmare 30 pers. Han blev dock inte döpt till Hampus, men det smeknamnet passar honom alldeles perfekt.

Vid 6 veckors kontrollen vägde ju gossen alltså redan 5kg och var 56cm. Han är alltså säkert redan närmare 60cm. Han äter ju nog ganska redigt så det förklarar varför han växer så bra. 

Jag fick mina kandipapper häromdagen och bestämde mig för att bjuda in kompisar på brunch till en restaurang i närheten. Skall bli roligt. Istället för att stressa med att ordna något hemma/ordna något kvällstid (barnvakter etc) /välja vilka få utvalda som skall bjudas bestämde jag mig för att fira med familjer och på restaurang. Alla med! Det skall bli roligt. 

Jag har haft djupa diskussioner med tonårspojken några kvällar. Det känns bra att han gärna berättar åt mig vad han håller på med, lite orolig är man ju alltid men han har hjärtat på rätt ställe och en stark rättstro (är det ett ord?) .

Mini har nog också vuxit ganska mycket. Hon har börjat få lite drag av Tjorven från Saltkråkan. Hon lekte frissa med sin kompis på dagis och, ja, vi gick till riktiga frissan sedan. Nu har hon håret rätt så jämt.

Nästa vecka skall jag andra gången på babymassagekurs. DEt är en underbar kurs, bilden ovan är därifrån. Jag vet i princip hur jag skall massera Hampus mage och fötter men kursen är viktig för att just vara med honom. Bara han och jag, mamma-baby tid. Jag är liksom alltid påväg och är rädd att lillingens babytid går mig helt förbi och att jag inte kommer ihåg att njuta av denhär tiden med honom. Så babymassagen är bra. 

 

Och så började jag träna. Underbart. BAM wod. Alltså Baby And Me Crossfit. Vi började med andningsövningar och hur man koncentrerar sig på bäckenbottensmusklerna.

Riktigt bra set. 

10.03.2018 kl. 23:10
422727_t.jpg

Då en liten är sjuk

... så är mamma lite orolig.

Hampus var lite snorig på fredagen och det blebv inte bättre under veckoslutet. Vi åkte igår till PikkuJätti och skönt nog fick jag höra att Hampus bara har flunssa och jag skall fortsätta sköta det som hittills, alltså babyvac och andas med ånga. 

Jag var verkligen lite orolig då vi lever i värsta RS-virusperioden med barn på både dagis och i skolan.

Men idag har hans andning börja vina. Jag bestämde mig för att stanna hemm från föreläsningen idag så får han vila hemma hela dagen för imorgon blir det Uni igen och det från tidiga morgonen. Min första föreläsning börjar klockan 08:15, det skall bli intressant att se hur jag får iväg oss på morgonen i tid.

För övrigt var jag och diskutera dopet med prästen på söndagen och det blir riktigt bra. Hälften på finska och hälften på svenska. Faddrarna är valda och jag gjorde beslutet att enbart ha två faddrar åt Hampus. Mini hade tre men det har visat sig att det är säkrare med bara två och det blev min storebror och hans fru. Jag är nöjd med mitt beslut. jag hade funderat på några av mina vänner som faddrar också, men hoppas de kan vara i hans liv ändå aktivt utan att måsta ha fadderstämpeln.

Tonårskillen tänkte gå skriftskolan på sommaren och vill bli döpt och konfirmerad. Vi bestämde att han skall gå skriftskolan först och sedan göra beslutet om dopet är något han vill göra. 

Tonårstjejen funderade också ett par år sedan men hon tyckte till slut inte att det var hennes grej ändå. Bra så. Jag tycker inte dop och konfirmation är något man går bara för gåvornas skull. 

Jag läste ett blogginlägg igår av en tjej som födde samma dag som jag och det är intressant hur jätteolika man ser på babytiden. Det finns ju en massa faktorer som inverar men i det här fallet är det hennes första barn, Hampus är mitt ndra men familjens fjärde. Det jag läst mycket på facebookgrupper är att nya mammor stressar av att babyn är vid bröstet hela tiden, kan man ge tutt, barnet gråter så fort man går i duschen, man hinner inte äta förrän partnern kommer från jobbet för man är så fast vid babyn...

 

Hmm.. Jag sade åt karln att jag nästan skäms, jag tycker det är så lätt. Hampus äter, sover, jo han kanske kinkar lite då jag inte uppmärksammar honom då han är vaken men om jag äter så äter jag. Matar babyn först jo, men inte avbryter jag min mat eller min dusch om han inte är helt hysterisk. 

Men alla är vi olika, någon kanske tycker att ja Hampus skulle kanske inte blivit flunssig om jag skulle ha hållits hemma med honom, nu har jag haft med honom på föreläsningar osv. Men bobbor kommer ju från Minis daghem och ja, vi är en sex personers familj med katt. Do the math. Jag tror inte UNi är det värsta som hänt barnet.

Men idag skickade jag in mitt mognadsprov till min handledare med för första gången en vädjan att få det godkänt så jag får mina kandidatpapper snabbt.

 

Fingers crossed.

13.02.2018 kl. 11:29

Hampus 1månad och Mini 4 år

Blir det månne något av bloggskrivandet utan graviditet? Senast glömde jag bara bort att skriva men skulle gärna nog skriva lite nu som då denhär gången om. 

Pojken heter alltså inte Hampus, lika lite som Mini inte heller heter Mini, men det är smeknamnen de båda får dras med. Hampus kom sig av hans blivande guföräldrar som var och hälsade på och så fick han ett par strumpor med hamppa på. så blev det Hampus.

Mitt snitt har läkt bra och jag väntar på att få träna igen, tänkte nog ändå vänta till april då det gått tre månader. Tills dess får det bli längre promenader. Vi går ju med Mini till dagis nästan varje morgon så där blir det nog nån kilometer per dag. 

Mammaledigt höll jag en månad och började gå på föreläsningar igen förra veckan. Det var jätteroligt att vara på Uni igen, se alla studiekompisar och helt enkelt röra sig bland folk. Det gör en social myra som mig själv riktigt gott.

 

Okej, nu har jag en liten typ som har ont i magen så första inlägget post-förlossning blev lite kort. 

06.02.2018 kl. 20:07
422218_t.jpg

Han är här

Vi har fått en liten gosse.

Efter min förra uppdatering gick det sedan lite annorlunda än jag tänkt mig. Sammandragningarna tog ont så helvete men int fick jag ut någon ballong. Satt i duschen 22.45-23:20 och efter det drog barnmorskan bort ballongen, den lossade och jag var då 3-4cm öppen. Jes! Smärtan avtog direkt. Sen fick jag TENS-lapparna på ryggen och barnmorskan Essi berättade hur den fungerade. Den var alltså fast på nedre ryggen och gav elektriska impulser enligt vad jag tryckte på för knappar. Min smärta var ju nedre magen men tänkte i dethär skede att skit samma. Vad som helst som tar koncentrationen bort från var den egentliga smärtan fanns. Barmorskan satte banden på magen samtidigt och där skulle jag då ligga i 20min Kl24 fick jag antibiotikadropp. Så satte jag meddelande åt karln att läkaren checkar snart men han bra kan sova hemma och komma då han först Mini till dagis, här händer inget.

Mittiallt kommer barnmorskan in för att kolla, babyns hjärtljud har dippat lite, hon kollar hur situationen är därnere. Hon ber mig vända mig samtidigt som hon känner efter. Till slut står jag på alla fyra med huvet i dynan och rumpan ivädret. Barnmorskan sade att hon tycker sig känna navelsträngen. Hon kallar på hjälp. Jag skall ringa karln nu. Alltså NU.

Klockan 00:24 ringde jag honom och han startar mot Jorv.

I dethär skedet finns det ett par barnmorskor i rummet, en typ kom för labben och läkaren. Det var samma läkare, Eeva, som satte ballongen tidigare. Hon konstaterade att det har ju gått ganska snabbt framåt efter ballongen men att jep, navelsträngen är mellan huvudet och hinnan. Jag får förklarat för mig att om hinnan brister och vattnet går, kommer navelsträngen ut först och det är livsfarligt för barnet då syretillförseln till honom stannar av. Då jag är i den här ställningen på alla fyra med rumpan högst, hålls hans hjärtljud bra och han är nästan utom fara. Hjärtljuden hade alltså först dippat till 100 och andra gången till 60. Normalt var 135-160.

Vi är alltså på väg till brådskande kejsarsnitt. IGEN!

Karln kom på plats 00:45 och då kom tårarna. Förklarade åt honom att jag int har smärtor eller någo, utan det är lättnades tårar då han kom. Vi fick veta att han får vara med, dethär var för mig jätteviktigt. Senast då Mini föddes var det ju inte egentligen ens bråttom, hon var bara åt fel håll, men han fick inte vara med då.

Klockan 01 åkte vi in i salen och alla var jättetrevliga. Jag fick epidural och spinal då jag stod på alla fyra, haha. DE sade att detta är första gången de ser dethär under deras karriärer. Vanligtvis ligger man på sidan eller sitter och är framlutad så att man kan böja sig framåt. Pga babyns situation så var vi tvugna att prova såhär, och det lyckades. Nåväl. karln kom in och operationen börjades. 

4.1.2108 klockan 1:19 föddes han. Pga mitt tidigare snitt fanns det lite mycket ärrvävnad i mig vilket gjorde det lite svårt att få ut honom först. Jag fick nitrospray i munnen så att sammandragningarna skulle avta sen fick de ut honom. Han förlorade därför ett poäng. Han skrek ordentligt men blev knäpptyst då han lades på mitt bröst. Lustigt detdär med biologi.

Efter en stund gick karln och gossen till avdelningen för tt umgås då jag blev ihopsydd. Jag fick min telefon så jag skrev några meddelanden åt närmaste att allt väl. 

Fick höra att jag var en förvånansvärt pigg och lugn patient. DEt sade de senast också. Jag kan inget åt det, jag känner mig mycket hemma på sjukhus pga min pappa och hans jobb som läkare. Sjukhus har alltid representerat en trygg plats för mig.

Då jag var ihopsydd fick jag åka till heräämön och invänta att känseln återvänder till benen. Sakta men säkert. klockan 03 kom karln och gossen och jag fick honom till mitt bröst. Amningen kom igång direkt.

Min vän Niina kom också och hälsa på, hon jobbade nattskift på intensiven. Bilderna har hon tagit.

Fyratiden åkte vi till avdelningen och karln åkte hem för att föra Mini till dagis och sova. 

Min lycka är all.

05.01.2018 kl. 10:10

En preggoblogg!

En blogg om min graviditet och annat flum.

Till familjen hör:

Karln

Mini-B född 28.01.2014

Bonus-tonårstjej f.2001

Bonus-tonårspojke f.2003

Skidi-B född 04.01.2018